<'3

När kärlek inte kan förklaras med ord.
När tiden inte kan stoppas för att inse sina misstag.
När tiden flyger iväg med personen man håller kär.
När ett få par ord kan läka ens sår, bara de kommer med en betydelse.
När de ögonen möts och tystnaden kvarstår.
När två människor står och håller om varandra som om tid och rum inte existerade.
Att bara stå där och inte tänka på något annat.
Om världen skulle gå under har de i alla fall varann.
De står emot allt.
När betydelsen av olika erfarenheter inte mäts längre, är allt frid och fröjd.
När äkta kärlek stå framför en. Det är en betydelse!
När två personer känner varann så väl och verkligen trivs i varandras sällskap.
Det är fint.
Dagen kommer inom en tid och sluta aldrig drömma.
Det är drömmarna som gjort att det ögonblicket blev så underbart.
Sluta aldrig tro på dig själv, var stark.
Ur den tanigaste lilla sten, finns det ett starkare innandöme.
Men kärlek är något vi alla kommer uppleva, så om den är lyckad eller ej så upplever vi ofta de fina i den.

Min första kärlek.

"Jag älskar dig.."

Att allt har rasat på en sån liten sekund. Att hela ens liv blir till kaos. När två människor går åt varsit håll. När man blir lämnad där i ensamheten som kompanjon med ett brustet hjärta.
Min första kärlek. Underbar tid tills den tog slut. Men allt har en egen klocka som kan ringa efter ett alarm. Det blir så dött när ens förhållande når ett slut, jag hatar det.


Att inte kunna luta sig mot den personen man älskar, kunna viska just de orden "Jag älskar dig". I stället får man se alla de andra lyckliga paren göra det som man önskar hände sig själv. Otur i spel, otur i kärlek..


Att aldrig kunna kolla in i de ögonen igen och bara börja le av lycka att han håller om en. Usch, det är en stor saknad. Att aldrig kunna ligga jämte varandra i en säng och bara titta varandra i ögonen. De är de stunderna som får en att förstå att man lever.
Jag saknar det bara så mycket!


Förlåt?