"Nu hoppar jag"

*
"Jag kan hoppa. Tro mig, jag kan hoppa långt.
Jag kan hoppa långt ut. Ut i det okända.
Mina korta ben kan komma långt. Tro mig.
Ta mig inte förgivet. Jag kan flyga utanför de gränserna.
Utanför den fasta marken."

Sommaren börjar komma men det känns fortfarande inte som sommarlov.
Underligt. Men det är ganska skönt när man bara kan umgås med vänner, eller sola i trädgården för sig själv. Jag älskar att bo där jag bor säger jag bara! Jag vill inte flytta än. Min mor säger att vi troligen ska flytta in till stan. Min Mor är en stadsbo från början och min Far har alltid bott här ute på "landet". Och jag är ju lite av en bondeflicka (var ofta hemma hos min Farmor och Farfar som barn när de hade alla djuren.) Sen dog min Farfar. Efter hans bortgång gick allt bara neråt. Familjen bråkade ofta, barn mådde dåligt, ens farmor mådde dåligt. Inte kul. Men sånt är livet, tyvärr. Man måste klara det, livet är ju som en "bergbana" som man sa som barn. Saknar de stunderna man var barn. Åkte hem kl. 12 till ens far-föräldrar som var ens granne. Man kom dit, fick mat, spelade kort, kollade på foto, kelade med kossorna, spelade tennis på gårdsplanen. Jag saknar det så himla mycket! Både de tiderna och min Farfar. Jag kommer ihåg att han gav mig en prinsessklänning en jul och sa till mig: " Varsågod min lilla prinsessa." Usch, vad jag saknar det.

R.I.P Karl Karlsson! Den 6:de augusti 2009 är det 3 år sen du lämnade oss, och vi saknar dig. Du var den första som jag kände väl som lämnade jordelivet. Och det var ledsamt. Jag kommer ihåg när vi alla stod på din och Farmors gård och väntade på dig. Du fick åka på gården en sista gång. Jag kan börja gråta för det fortfarande. Du mådde inte bra den sista tiden och detta var det bästa för dig. Det förstår jag men jag saknar min Farfar ändå!

Jag tycker inte om sjukhus just för det jag fick vara med om. Och när man fick höra sin farfar fråga en " vem är du?". Usch, det är vad man aldrig vill vara med om. När man satt i sängen som sin Mor och bara grät och ens Far ringer hem. När man ser en tår rinna ner från ens Mors kind och man ser att hon kollar ledsamt åt en. Jag kommer aldrig glömma det. När man fick höra från sin Far: "Farfar dog i natt, nu är han borta." Var det hemskaste jag hört. På begravningen, när man såg alla fina blommor ligga där och alla som hade samlats för Farfar. Det var fint och se. Man blev ledsen när man tänkte på hur det måste kännas för min Far. Som ser sin egna Far ligga där, så fridfull.


" Ett hjärta har släckts, två händer ha domnat."

'

Underbara människor!

Åh vad fin vänskap är. Jag gillar att tänka på det. Om man ser så här. Om man kollar på vissa personer märker man att det spelar ingen roll hur gamla de är. Ålder spelar ingen roll i äkta vänskap. De bryr sig inte om den ena till exempel är yngre.. Det gillar jag att se!


Man blir glad när man vet att man har sådana vänner! Jag är så lycklig för att jag har sådana vänner som jag har! Sådana underbara vänner är sällsynta! De jag känner gör mig så glad. Jag blir så glad när dom är runt omkring mig! Ni lyser upp mitt liv! Jag blir så glad!


Att det finns så underbara människor i världen!

Yippie, en sån dag!

Idag har jag börjat måla den vita grundfärgen i köket. Färdig med två väggar och har ett antal ytor kvar... Härligt.. Sen ska man måla det för en andra gång.. Blä vad trist men har inget annat att syssla med i sommar. Jag kan inte gå en dag utan att göra något,, jag blir så slö! Och det tycker jag inte alls om..

Men jag har bestämmt mig att jag ska gå från mig till marbäck en gång per dag! (jag går på cykelbanan och det är en bit) Men jag blev jätte glad när min pappa frågade hur mycket jag hade gått ner.. Han sa att det syntes att jag blivit smalare. Ihi så glad jag blev då. Att en sådan mening kan gör så mycket! Men jag tror jag måste gå och lägga mig nu, klockan är trotts allt 01:13 och det är lite sent känner jag. Men men jag är ju ifs tonåring (:


Cya people!

Woho!!

"just so you know"


Lalala ~
Idag har det bara varit så att man har slappat och stekt i solen. Sen gick jag ut en härlig promenad med min kära mor. Mycket trevligt må jag säga! Tack mor!


Musik i mitt hjärta! Jag älskar den snubben som kom på "musiken". Han var ett geni! Det går inte en ända dag utan att man måste lyssna på musik. I like a lot! Woho, jag har gått ner 2 kg för övrigt. Åh, så glad jag blir! :D


Simma lungt, människor!

Ibland går det åt alla möjliga håll.

När jag vaknade upp idag så kände jag bara att.. Jag kände inte så mycket faktiskt. Det kändes konstigt, och varför vet jag inte. Jag kände mig bara som om jag bara var en hallucination. Men de tankarna jag hade när jag var liten kom tillbaka. Jag brukade ofta fråga mig själv som barn om detta var mitt liv nu eller om jag redan hade upplevt det. Jag såg ofta bilder på när jag sitter där med mitt barn i knät och berättade allt som hänt under mitt liv. Det kändes ofta så. Och nu börjar de tankarna komma tillbaka.


Jag kände mig väldigt konstig som barn. Jag kände mig inte som ett barn. Jag kände mig som en ande som flög förbi alla de andra och noterade saker som det kändes som om jag redan upplevt. Det kändes som om jag var i en drömm, en berättelse. Och den känslan känns så otroligt äcklig när man kommer in i sig själv och tänker så. Man stängs av från omvärlden. Man känner sig osynlig när man kommer i de tankarna. Ibland är det skönt att tänka dom tankarna när man vill vara osynlig men ibland vill bara skrika " här är jag! " Men men. Sådana tankar blir man lite nere av. Men jag ska inte gnälla...


Hoppas detta var lite intressant iaf.. Dessa tankarna har jag haft ett tag men det kanske låter så orealistiskt så det inte finns, men sånna här tankar kan jag få..


Peace out!

Tiden går fort när man har roligt..

När jag var liten var allt så mycket lättare. Att allt kunde förändras så radikalt när man kom upp i tonåren. Ingenting är sig likt, ingen är sig lik. Det är kärlek hit och dit, Modetidningar som folk följer efter. Alla var bekanta med varann och det fanns ingen som var utanför. Nu är hela världen upp och ner...Alla tjejer vill vara smala som ett vardags ideal som ingen kan leva upp till. Folk pratar bakom ryggen på varann och vänskap förstörs.

Det är så mycket med komplikationer i jämnförelse med när man var barn. Men allt har gått så snabbt. Hela livet bara rinner iväg. Jag minns det som igår när vi skulle börja i 7:de klass på vallåsskolan. Alla var så förväntansfulla på vad som skulle hända när vi gick på högstadiet. Visst det har varit tufft men det är en tid jag aldrig vill glömma!


Nu går vi i 9:de klass och snart bara en vecka kvar till vi ska lämna den skolan förgott. Alla vänner man har träffat, alla minnen med klassen, allt kommer att saknas. Jag önskar att man bara kunde gå tillbaka ett år så man kunde göra det sista året till det bästa någonsin! Jag kommer sakna hela 9A, jag älskar er! Alla lärare man kommer lämna alla i sin umgängeskräts kommer ju att splittras upp totallt. Hur kul kommer det bli?Jag kommer sakna allt!Allt vi i klassen har upplevt.

Jag kommer inte glömma något ända minne vi har! Troligen kommer hela klassen splittras upp. Vissa börjar i olika skolor runt om i landet. Jag kommer sakna varenda en av er, det ska ni veta! Alla!


Lycka till i framtiden, 9A!