Intressant!

I know, i have to go.

Jag älskar den låten, barndomslåten.
Mina texter har jag inte lagt ut på bloggen för jag känner att det inte är så många som läser ändå.
man kan kolla på min BDB om man vill läsa de texter eller kolla på bilder.
Känner att jag inte är så duktig på att sitta och skriva på bloggen men jag är ganska duktig på att skriva mina texter på BDB:n.
Så släng ett öga dit om ni är något intresserade =)
Vi ses inom kort, hoppas jag!
Puss puss.

Teater.
Vissa tar lektioner för att bemästra det och andra är födda till det.
Att stå på scenen och öva är en sak men att ta med det ut i vardagen,
det kan både vara positivt och negativt.
Jag känner individer som går teater och de spelar bra.
det lyckas också andra med som inte går teater,
en naturbegåvning.
Bravo, bravisimo.
Att spela teater för allas underhållning finns,
men även för ens egna underhållning som vissa verkar njuta av.
Att spela en teater med nån som har lust.
Men nån som är som förälskad.
När du väljer: att vara eller att icke vara.
Det är din karriär du väljer, din självbild och den bild du ger samhället.
Det är enligt mig dagens ungdomskultur,
Teater.
Jag är inte den som improviserar fram mitt liv, det finns en del jag kräver.
Jag kräver respekt, ärlighet och allvar.
Kan du ej ge mig detta, ditt ord.
Kan du lika väl vända ryggen och gå med din karriär i handen.
Här finns inget och hämta om du inte kan ge det jag säker.
Jag är ledsen, abonnenten du söker inte kan nås för tillfället,
var god och försök igen.

Oss på freakshow, indeed.

Kom alla vänner från gul till blå,
Nu ska ni få se vad som står på.
Kom och se en show ni aldrig glömmer,
kom och se den freakshow som vi sänder.
Detta kan bara hända en gång,
när en varelse från marken stiger upp ifrån.
Benen de skakar och tänder de gnisslar
ingen som kunde tro att hon återuppstiga kan.
Men se där, till din förvånan.
Flickan steppar och sjunger så glatt.
Intet ett ont anande hon känner,
även de blickar folk ger henne.
klick ljud från skorna folk hör
och sen kommer en oändlig kör.
"du skulle sett vad som händer med oss på freakshow"



I'm unbeatable. Don't even try to knock me down, bitch.

<'3

När kärlek inte kan förklaras med ord.
När tiden inte kan stoppas för att inse sina misstag.
När tiden flyger iväg med personen man håller kär.
När ett få par ord kan läka ens sår, bara de kommer med en betydelse.
När de ögonen möts och tystnaden kvarstår.
När två människor står och håller om varandra som om tid och rum inte existerade.
Att bara stå där och inte tänka på något annat.
Om världen skulle gå under har de i alla fall varann.
De står emot allt.
När betydelsen av olika erfarenheter inte mäts längre, är allt frid och fröjd.
När äkta kärlek stå framför en. Det är en betydelse!
När två personer känner varann så väl och verkligen trivs i varandras sällskap.
Det är fint.
Dagen kommer inom en tid och sluta aldrig drömma.
Det är drömmarna som gjort att det ögonblicket blev så underbart.
Sluta aldrig tro på dig själv, var stark.
Ur den tanigaste lilla sten, finns det ett starkare innandöme.
Men kärlek är något vi alla kommer uppleva, så om den är lyckad eller ej så upplever vi ofta de fina i den.

Min första kärlek.

"Jag älskar dig.."

Att allt har rasat på en sån liten sekund. Att hela ens liv blir till kaos. När två människor går åt varsit håll. När man blir lämnad där i ensamheten som kompanjon med ett brustet hjärta.
Min första kärlek. Underbar tid tills den tog slut. Men allt har en egen klocka som kan ringa efter ett alarm. Det blir så dött när ens förhållande når ett slut, jag hatar det.


Att inte kunna luta sig mot den personen man älskar, kunna viska just de orden "Jag älskar dig". I stället får man se alla de andra lyckliga paren göra det som man önskar hände sig själv. Otur i spel, otur i kärlek..


Att aldrig kunna kolla in i de ögonen igen och bara börja le av lycka att han håller om en. Usch, det är en stor saknad. Att aldrig kunna ligga jämte varandra i en säng och bara titta varandra i ögonen. De är de stunderna som får en att förstå att man lever.
Jag saknar det bara så mycket!


Förlåt?

Det går framåt med framsteg.

Jag mår bra. I skolan går det bättre än vad jag trodde att det skulle. Klassen är så underbart trevliga och roliga så det finns bara inte. Intressanta lektioner med för den delen och det känns verkligen som om det kommer gå bra på studiefronten framöver. Den känslan tycker jag om!
Det finns ju både positiva och negativa saker med gymnasiet som man måste se på också med det är ganska okey, faktiskt. Även om jag inte träffar Jesper så ofta så blir jag alltid lika glad när jag träffar honom. Han är så söt! Han gör min dag till det bättre, han får mig att känna mig som en bra person. Jag älskar Jesper! <3 Tack för att du finns!

"Vänner är som en nallebjörn, underbara att krama men ett helvete att förlora." Jag uppskattar er alla i min närhet. Ni gör mig så glad! Tack hörni!

Dagar rinner som vatten i sanden.

Tiden går fort när man har roligt.
Sommar.
Det känns inte som 9 veckor sen jag sa till mig själv att nu var det sommarlov. Det känns som om det var igår eller en vecka sen. Tiden rinner mellan fingrarna som sanden i ett timglas.
Även om man inte har tagit så god vara på tiden så vill man ändå tillbaka till den. Vill ändra på så mycket som hänt under livets gång men det är tyvärr omöjligt. Men man lär av sina misstag, right?

Välj din riktning. Välj dina tankar. Välj ditt liv.

Inte allt men mycket kan gå fel i sitt liv. Och inte tanke på ens relationer mellan vänner. Man måste ta tag i sig själv och tänka innan handling. Jag är en person som ofta försöker säga min tankar på ett neutralt sätt. Jag försöker låta på ett sådant sätt så ingen tar det negativt eller positivt. Men ibland kommer det ut i fel ton, det är då min sista nerv är nertrampad. Jag hatar det ofta på grund av att det ger mig skuldkänslor som kan döda mig. Även om du står för din sak så står jag för min. Mina tankar är mina tankar. Det är inte något någon annan kan hålla på med. Mina tankar kan vara väldigt oförståliga och dumma i vissas ögon, men dom är mina. Det beror också mycket på hur man framför sina tankar. Det är bättre att man är ärlig än inte. Jag blir trött på att andra mår dåligt som egentligen inte borde göra det. Ifs handlar det troligen om ens egna tankesätt men jag blir så less på att höra sånt snack. Om du inte vill prata om ditt problem kan du väl lika bra stänga igen foderluckan? För annars hade du inte börjat prata om att du mådde dåligt från början? Nej, sånt kastar mig över kanten. Jag har lättare för att uttrycka tankebanorna i tal men eftersom att jag sitter vid datorn är det lite svårt.

Gaah!

*

Jag är bara så glad! Mina vänner börjar samlas igen och snart ska vi ha en grillning har jag bestämmt! Jag har saknat alla så mycket! Och det har ju hänt en del under sommarlovet ;) <3 Jag är bara så glad!


Jag vill inte tänka på hur det kommer bli sen när jag börjar på sture. Blir bara ledsen av det. Man växer upp ganska snabbt. Jag har tänkt på det att livet bara försvinner! Jag är 16 snart 17 och jag vill vara 15.. Man tog aldrig riktigt tiden på allvar. Man insåg aldrig riktigt att livet bara rinner ur händerna. Jag vill göra om så mycket i mitt liv. Jag kommer sakna så många!

Jag kommer sakna så j*vla många så det är inte sant! Det är helt sjukt. Det är ju inte alls många som kommer gå i Halmstad heller. : (

Jag vill bli 15 igen! Snälla bara en gång till?

*

"Nu hoppar jag"

*
"Jag kan hoppa. Tro mig, jag kan hoppa långt.
Jag kan hoppa långt ut. Ut i det okända.
Mina korta ben kan komma långt. Tro mig.
Ta mig inte förgivet. Jag kan flyga utanför de gränserna.
Utanför den fasta marken."

Sommaren börjar komma men det känns fortfarande inte som sommarlov.
Underligt. Men det är ganska skönt när man bara kan umgås med vänner, eller sola i trädgården för sig själv. Jag älskar att bo där jag bor säger jag bara! Jag vill inte flytta än. Min mor säger att vi troligen ska flytta in till stan. Min Mor är en stadsbo från början och min Far har alltid bott här ute på "landet". Och jag är ju lite av en bondeflicka (var ofta hemma hos min Farmor och Farfar som barn när de hade alla djuren.) Sen dog min Farfar. Efter hans bortgång gick allt bara neråt. Familjen bråkade ofta, barn mådde dåligt, ens farmor mådde dåligt. Inte kul. Men sånt är livet, tyvärr. Man måste klara det, livet är ju som en "bergbana" som man sa som barn. Saknar de stunderna man var barn. Åkte hem kl. 12 till ens far-föräldrar som var ens granne. Man kom dit, fick mat, spelade kort, kollade på foto, kelade med kossorna, spelade tennis på gårdsplanen. Jag saknar det så himla mycket! Både de tiderna och min Farfar. Jag kommer ihåg att han gav mig en prinsessklänning en jul och sa till mig: " Varsågod min lilla prinsessa." Usch, vad jag saknar det.

R.I.P Karl Karlsson! Den 6:de augusti 2009 är det 3 år sen du lämnade oss, och vi saknar dig. Du var den första som jag kände väl som lämnade jordelivet. Och det var ledsamt. Jag kommer ihåg när vi alla stod på din och Farmors gård och väntade på dig. Du fick åka på gården en sista gång. Jag kan börja gråta för det fortfarande. Du mådde inte bra den sista tiden och detta var det bästa för dig. Det förstår jag men jag saknar min Farfar ändå!

Jag tycker inte om sjukhus just för det jag fick vara med om. Och när man fick höra sin farfar fråga en " vem är du?". Usch, det är vad man aldrig vill vara med om. När man satt i sängen som sin Mor och bara grät och ens Far ringer hem. När man ser en tår rinna ner från ens Mors kind och man ser att hon kollar ledsamt åt en. Jag kommer aldrig glömma det. När man fick höra från sin Far: "Farfar dog i natt, nu är han borta." Var det hemskaste jag hört. På begravningen, när man såg alla fina blommor ligga där och alla som hade samlats för Farfar. Det var fint och se. Man blev ledsen när man tänkte på hur det måste kännas för min Far. Som ser sin egna Far ligga där, så fridfull.


" Ett hjärta har släckts, två händer ha domnat."

'

Underbara människor!

Åh vad fin vänskap är. Jag gillar att tänka på det. Om man ser så här. Om man kollar på vissa personer märker man att det spelar ingen roll hur gamla de är. Ålder spelar ingen roll i äkta vänskap. De bryr sig inte om den ena till exempel är yngre.. Det gillar jag att se!


Man blir glad när man vet att man har sådana vänner! Jag är så lycklig för att jag har sådana vänner som jag har! Sådana underbara vänner är sällsynta! De jag känner gör mig så glad. Jag blir så glad när dom är runt omkring mig! Ni lyser upp mitt liv! Jag blir så glad!


Att det finns så underbara människor i världen!

Yippie, en sån dag!

Idag har jag börjat måla den vita grundfärgen i köket. Färdig med två väggar och har ett antal ytor kvar... Härligt.. Sen ska man måla det för en andra gång.. Blä vad trist men har inget annat att syssla med i sommar. Jag kan inte gå en dag utan att göra något,, jag blir så slö! Och det tycker jag inte alls om..

Men jag har bestämmt mig att jag ska gå från mig till marbäck en gång per dag! (jag går på cykelbanan och det är en bit) Men jag blev jätte glad när min pappa frågade hur mycket jag hade gått ner.. Han sa att det syntes att jag blivit smalare. Ihi så glad jag blev då. Att en sådan mening kan gör så mycket! Men jag tror jag måste gå och lägga mig nu, klockan är trotts allt 01:13 och det är lite sent känner jag. Men men jag är ju ifs tonåring (:


Cya people!

Woho!!

"just so you know"


Lalala ~
Idag har det bara varit så att man har slappat och stekt i solen. Sen gick jag ut en härlig promenad med min kära mor. Mycket trevligt må jag säga! Tack mor!


Musik i mitt hjärta! Jag älskar den snubben som kom på "musiken". Han var ett geni! Det går inte en ända dag utan att man måste lyssna på musik. I like a lot! Woho, jag har gått ner 2 kg för övrigt. Åh, så glad jag blir! :D


Simma lungt, människor!

Ibland går det åt alla möjliga håll.

När jag vaknade upp idag så kände jag bara att.. Jag kände inte så mycket faktiskt. Det kändes konstigt, och varför vet jag inte. Jag kände mig bara som om jag bara var en hallucination. Men de tankarna jag hade när jag var liten kom tillbaka. Jag brukade ofta fråga mig själv som barn om detta var mitt liv nu eller om jag redan hade upplevt det. Jag såg ofta bilder på när jag sitter där med mitt barn i knät och berättade allt som hänt under mitt liv. Det kändes ofta så. Och nu börjar de tankarna komma tillbaka.


Jag kände mig väldigt konstig som barn. Jag kände mig inte som ett barn. Jag kände mig som en ande som flög förbi alla de andra och noterade saker som det kändes som om jag redan upplevt. Det kändes som om jag var i en drömm, en berättelse. Och den känslan känns så otroligt äcklig när man kommer in i sig själv och tänker så. Man stängs av från omvärlden. Man känner sig osynlig när man kommer i de tankarna. Ibland är det skönt att tänka dom tankarna när man vill vara osynlig men ibland vill bara skrika " här är jag! " Men men. Sådana tankar blir man lite nere av. Men jag ska inte gnälla...


Hoppas detta var lite intressant iaf.. Dessa tankarna har jag haft ett tag men det kanske låter så orealistiskt så det inte finns, men sånna här tankar kan jag få..


Peace out!

Tiden går fort när man har roligt..

När jag var liten var allt så mycket lättare. Att allt kunde förändras så radikalt när man kom upp i tonåren. Ingenting är sig likt, ingen är sig lik. Det är kärlek hit och dit, Modetidningar som folk följer efter. Alla var bekanta med varann och det fanns ingen som var utanför. Nu är hela världen upp och ner...Alla tjejer vill vara smala som ett vardags ideal som ingen kan leva upp till. Folk pratar bakom ryggen på varann och vänskap förstörs.

Det är så mycket med komplikationer i jämnförelse med när man var barn. Men allt har gått så snabbt. Hela livet bara rinner iväg. Jag minns det som igår när vi skulle börja i 7:de klass på vallåsskolan. Alla var så förväntansfulla på vad som skulle hända när vi gick på högstadiet. Visst det har varit tufft men det är en tid jag aldrig vill glömma!


Nu går vi i 9:de klass och snart bara en vecka kvar till vi ska lämna den skolan förgott. Alla vänner man har träffat, alla minnen med klassen, allt kommer att saknas. Jag önskar att man bara kunde gå tillbaka ett år så man kunde göra det sista året till det bästa någonsin! Jag kommer sakna hela 9A, jag älskar er! Alla lärare man kommer lämna alla i sin umgängeskräts kommer ju att splittras upp totallt. Hur kul kommer det bli?Jag kommer sakna allt!Allt vi i klassen har upplevt.

Jag kommer inte glömma något ända minne vi har! Troligen kommer hela klassen splittras upp. Vissa börjar i olika skolor runt om i landet. Jag kommer sakna varenda en av er, det ska ni veta! Alla!


Lycka till i framtiden, 9A!

Blomma i hår, äntligen vår

Jag förstår inte mig riktigt på kärlek.Ena dagen är någon kär och nästa igen osv,, men när ska man själv bli kär då?Visst singel livet är ganska avslappnande men ensamt men man slipper dom små missförstånden som kan ske i ett förhållande. Man är ganska instängd när man är i ett förhållande. Tjejer blir avundsjuka och killar blir ,,? Det vet jag inte ens. Kanske dom också blir avundsjuka? Allt det här med att man måste ha sex för att ett forhållande ska funka tror jag verkligen inte på... Det handlar väl bara om kärlek, right? Kanske inte förstår detta nu men det kommer väl med åren antar jag. Men jag måste säga att jag blir ganska svartsjuk när man ser ett sött par sitta där jämte varann och kyssas. Men det kommer nog inte hända mig på ett tag. Jag kommer inte ihåg hur kärlek känns. Jag kanske bara har haft "en dag förälskerser". Inte vet jag. Visst jag är nog den romatiska typen men det måste vara med rätt person ( så petig som jag är ) Men det är ju det att när jag gillar någon blir jag superblyg och vågar knappt prata med personen *generad*. Jag vågar inte ens ringa personen. Det är verkligen inte roligt att vara blyg för jag tror att det skulle påverka relationen. Jag vet att det knappt finns sånna förälskerser men man kan ju alltid hoppas!

Kan ingen förstå mig ?

Jag.
Jag försöker verkligen höja mitt liv till det normala jag försöker verkligen. Jag tänker på vad jag säger, gör och tänker. För att det inte ska komma ut fel tankar om mig. Jag vill bli din vän!
Det är därför jag ofta är runt om kring dig. Jag har haft mycket problem att skaffa vänner. Jag tror alltid att jag inte är lika speciell som dem. Jag verkar i skolan som en uppblåst bimbo men det är inte det rätta jag! Jag vill bara ha en vän som jag kan lita på och prata med. För just nu känner jag som om det er näst intill omöjligt att få. För att få vissa vänner måste man supa sig full hela tiden på fester, man måste röka eller snusa. Jag vill inte hålla på med sånt. Jag vill hoppa över det men jag vill ha dig som en vän. Jag är för blyg för att säga det till dig mellan fyra ögon men jag hoppades att du kanske skulle förstå att det är dig jag pratar om. Just nu känns det bara som om att vi känner varann. Men våran vänskap kommer nog aldrig att bli av eftersom att du är en vän till min bror. Min bror och jag har inte nån bra relation. Jag orkar inte höra när alla mina kamrater frågar om min bror kan ringa han eller höra vad han gjorde mot nån igår. Jag vill inte höra vad han har gjort eller sagt. Jag tänker bara i huvudet då att jag inte har många äkta vänner. Jag känner att jag inte riktigt kan lita på nån fullt ut,,, Snälla, om du är en "vän"til min bror prata inte om vad ni gjorde eller nått sånt. Jag orkar inte höra det. Det är som om du skulle prata med en kall och döv betongvägg. Så intresserad är jag över att höra det. Jag vill att du ska vara min vän för det JAG är. Inte för att du känner min bror för då blir det som om du är tvungen att vara min vän och inte för att du vill vara det. Annars kan vi lika väl låta det va. Då får jag stå där ensam om tvivla på vänskap.

Mobbing?

Känner mig lite medel idag.
Kanske inte den mest pratgladaste men men. Men en sak förstår jag inte.
På nyheterna idag pratade det om att det hade sett i statistiken att många ungdomar utsätts för mobbing i skolan. Även om det uppkommer mest i korridorer, skolgården osv. hur kan lärarna missa det? Man märker väl ändå om inte allt står rätt till? Ungdomar blir påhoppade med ord för saker som man inte ser nån anledning att bry sig om till ex klädstil eller storlek. Jag tycker att skolornas kuratorer skall prata med de elever som de vet om kan göra sånt här mot de andra för att de eleverna som gör detta kanske inte mår så bra själva. Nej, Mobbing är fel! Det ska stoppas tycker jag !

Kärlek till hästen vid första ögonkastet.

Jag är en väldigt häst galen människa och det är speciellt
i denna hästen. Även om det verkar töntigt men jag älskar denna hästen. Han är så underbar och gosig! Om han skulle fösvunnit skulle inte jag kunnat leva! När jag ser på hans lyckliga busiga ansikte så känner jag mig lycklig. Jag är lycklig i den hästens närvaro. Ingen kan förstå relationen mellan den hästen och mig <3>

Nu har jag börjat.

Nu har jag börjat med att skriva lite på min så kallade blogg eftersom att väldigt många skriver på sånna. Det blir något nytt och starta. Det blir som en liten *dagbok* att skriva i när man känner för att avreagera sig på något sätt. Hoppas bara att jag inte skriver om helt värdelösa saker! Hopp! Det blir väll snart att plugga lite skolarbeten och sedan sova kan jag tänka mig. Men jag ska ju kolla på Beck först ;)