Blomma i hår, äntligen vår

Jag förstår inte mig riktigt på kärlek.Ena dagen är någon kär och nästa igen osv,, men när ska man själv bli kär då?Visst singel livet är ganska avslappnande men ensamt men man slipper dom små missförstånden som kan ske i ett förhållande. Man är ganska instängd när man är i ett förhållande. Tjejer blir avundsjuka och killar blir ,,? Det vet jag inte ens. Kanske dom också blir avundsjuka? Allt det här med att man måste ha sex för att ett forhållande ska funka tror jag verkligen inte på... Det handlar väl bara om kärlek, right? Kanske inte förstår detta nu men det kommer väl med åren antar jag. Men jag måste säga att jag blir ganska svartsjuk när man ser ett sött par sitta där jämte varann och kyssas. Men det kommer nog inte hända mig på ett tag. Jag kommer inte ihåg hur kärlek känns. Jag kanske bara har haft "en dag förälskerser". Inte vet jag. Visst jag är nog den romatiska typen men det måste vara med rätt person ( så petig som jag är ) Men det är ju det att när jag gillar någon blir jag superblyg och vågar knappt prata med personen *generad*. Jag vågar inte ens ringa personen. Det är verkligen inte roligt att vara blyg för jag tror att det skulle påverka relationen. Jag vet att det knappt finns sånna förälskerser men man kan ju alltid hoppas!