När jag var liten var allt så mycket lättare. Att allt kunde förändras så radikalt när man kom upp i tonåren. Ingenting är sig likt, ingen är sig lik. Det är kärlek hit och dit, Modetidningar som folk följer efter. Alla var bekanta med varann och det fanns ingen som var utanför. Nu är hela världen upp och ner...Alla tjejer vill vara smala som ett vardags ideal som ingen kan leva upp till. Folk pratar bakom ryggen på varann och vänskap förstörs.
Det är så mycket med komplikationer i jämnförelse med när man var barn. Men allt har gått så snabbt. Hela livet bara rinner iväg. Jag minns det som igår när vi skulle börja i 7:de klass på vallåsskolan. Alla var så förväntansfulla på vad som skulle hända när vi gick på högstadiet. Visst det har varit tufft men det är en tid jag aldrig vill glömma!
Nu går vi i 9:de klass och snart bara en vecka kvar till vi ska lämna den skolan förgott. Alla vänner man har träffat, alla minnen med klassen, allt kommer att saknas. Jag önskar att man bara kunde gå tillbaka ett år så man kunde göra det sista året till det bästa någonsin! Jag kommer sakna hela 9A, jag älskar er! Alla lärare man kommer lämna alla i sin umgängeskräts kommer ju att splittras upp totallt. Hur kul kommer det bli?Jag kommer sakna allt!Allt vi i klassen har upplevt.
Jag kommer inte glömma något ända minne vi har! Troligen kommer hela klassen splittras upp. Vissa börjar i olika skolor runt om i landet. Jag kommer sakna varenda en av er, det ska ni veta! Alla!
Lycka till i framtiden, 9A!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är verkligen som du sa.
SvaraRaderaDet känns som att detta är ett lov, ett lov som är slut om 2-3 dagar.
Att man e tillbaka, att man kommer gå i korridorerna åter igen och skratta och prata om sitt lov.